Okej
Jag kan inte hålla mig från att skriva idag.
Hmm.. Jag ska till skolan imorgon, går mellan 13.00.16.00. Det är ju skönt att börja sent, men det är trist att sluta sent också. När man kommer hem så finns det liksom inte tid till att göra något :S
Sitter och lyssnar på Garfunkel and Oates (Riki Lindhome och Kate Micucci). Så sjuka, och bra.
Har ni sett The Last House On The Left? Hon som spelar Sadie, det är iaf Riki.
Jag har kommit på att jag inte tål mina hörlurar. Det började klia som satan i öronen för ett par dagar sedan, och det tog ett tag innan jag kopplade att det tydligen var metall på dem (och därmed nickel), så nu har jag utslag i öronen. Det låter ju otroligt fräscht, men det är inte så illa som det låter.
Vet inte riktigt vad jag ska sysselsätta mig med nu. Ska kanske måla hörlurarna, där det är metall, med nagellack så att jag slipper få det mot huden. Då blir det självklart rosa! Så blir det lite kul.
Sedan ska jag kanske passa på att måla naglarna då när jag ändå är på gång, fast vi får se om jag orkar.
Kanske plattar håret också.. Eller sätter mig och tecknar.. Eller skriver.. Hmm.. Finns massor att göra, men frågan är bara vad man orkar. Är så trött, fast kan inte sova, så det blir nog Zopiklon ikväll ändå..
Jag har börjat komma in i mitt desperata USA-tänk igen.. Börjar nästan gråta av att se filmer från USA, etc etc.. Känner ett väldigt starkt behov av att åka dit, och ännu hellre - flytta dit. Drömma går ju. Det lär ta bra många år innan min dröm slår in och jag får åka dit, tyvärr.. Usch, då lever jag hellre i min drömvärld, att jag redan är där.
Usch, jag har så många val just nu, och jag står still. Jag vill inte, orkar inte, kan inte.
Jag vill bara försvinna. Bort, bort härifrån. Jag hatar mitt liv, det verkar aldrig bli bra. Fan, nu blir jag för personlig och gnällig igen. Saken är bara den att jag känner mig så otroligt ensam. Jag har bara mig själv, vill/kan inte prata med andra, det blir bara fel. Och säger jag det till någon annan så blir det liksom sanning.. När jag håller det inom mig så är det liksom mer... Osant.. Äh, saksamma.
De säger att man alltid ska lyssna på sig själv, men hur jävla lätt är det när man tänker tusen olika saker om samma sak?! Den som ger mig ett bra svar, ska jag avguda tills den dagen jag dör.
Hmm.. Jag ska till skolan imorgon, går mellan 13.00.16.00. Det är ju skönt att börja sent, men det är trist att sluta sent också. När man kommer hem så finns det liksom inte tid till att göra något :S
Sitter och lyssnar på Garfunkel and Oates (Riki Lindhome och Kate Micucci). Så sjuka, och bra.
Har ni sett The Last House On The Left? Hon som spelar Sadie, det är iaf Riki.
Jag har kommit på att jag inte tål mina hörlurar. Det började klia som satan i öronen för ett par dagar sedan, och det tog ett tag innan jag kopplade att det tydligen var metall på dem (och därmed nickel), så nu har jag utslag i öronen. Det låter ju otroligt fräscht, men det är inte så illa som det låter.
Vet inte riktigt vad jag ska sysselsätta mig med nu. Ska kanske måla hörlurarna, där det är metall, med nagellack så att jag slipper få det mot huden. Då blir det självklart rosa! Så blir det lite kul.
Sedan ska jag kanske passa på att måla naglarna då när jag ändå är på gång, fast vi får se om jag orkar.
Kanske plattar håret också.. Eller sätter mig och tecknar.. Eller skriver.. Hmm.. Finns massor att göra, men frågan är bara vad man orkar. Är så trött, fast kan inte sova, så det blir nog Zopiklon ikväll ändå..
Jag har börjat komma in i mitt desperata USA-tänk igen.. Börjar nästan gråta av att se filmer från USA, etc etc.. Känner ett väldigt starkt behov av att åka dit, och ännu hellre - flytta dit. Drömma går ju. Det lär ta bra många år innan min dröm slår in och jag får åka dit, tyvärr.. Usch, då lever jag hellre i min drömvärld, att jag redan är där.
Usch, jag har så många val just nu, och jag står still. Jag vill inte, orkar inte, kan inte.
Jag vill bara försvinna. Bort, bort härifrån. Jag hatar mitt liv, det verkar aldrig bli bra. Fan, nu blir jag för personlig och gnällig igen. Saken är bara den att jag känner mig så otroligt ensam. Jag har bara mig själv, vill/kan inte prata med andra, det blir bara fel. Och säger jag det till någon annan så blir det liksom sanning.. När jag håller det inom mig så är det liksom mer... Osant.. Äh, saksamma.
De säger att man alltid ska lyssna på sig själv, men hur jävla lätt är det när man tänker tusen olika saker om samma sak?! Den som ger mig ett bra svar, ska jag avguda tills den dagen jag dör.
Kommentarer
Trackback