Another day..
..floats by.
Dansträning ikväll igen :)
Dansuppvisning imorgon.
Sitter hemma hos mamma igen, Jalle har kommit hit idag.
Jag vet att mitt inlägg igår var deprimerande, men jag kände att jag verkligen behövde få lufta mina tankar.
Tack Jenny för att du skrev idag, men tyvärr så har jag ju inga pengar på mobilen så jag kunde inte svara :(
Mitt fel, förlåt.
Jag har haft sådana hemska och jobbiga drömmar inatt, vaknade inte alls utvilad. Lagom skoj..
Jag orkar faktiskt inte skriva mer, känner att det bara kommer att bli en massa skit idag annars också, och det orkar vi inte med, eller hur?
Jag älskar mamma, Hanna och vänner! <3 Tack för att ni finns och att ni står ut med mig, det är guld värt!
Dansträning ikväll igen :)
Dansuppvisning imorgon.
Sitter hemma hos mamma igen, Jalle har kommit hit idag.
Jag vet att mitt inlägg igår var deprimerande, men jag kände att jag verkligen behövde få lufta mina tankar.
Tack Jenny för att du skrev idag, men tyvärr så har jag ju inga pengar på mobilen så jag kunde inte svara :(
Mitt fel, förlåt.
Jag har haft sådana hemska och jobbiga drömmar inatt, vaknade inte alls utvilad. Lagom skoj..
Jag orkar faktiskt inte skriva mer, känner att det bara kommer att bli en massa skit idag annars också, och det orkar vi inte med, eller hur?
Jag älskar mamma, Hanna och vänner! <3 Tack för att ni finns och att ni står ut med mig, det är guld värt!
Nämen, se på fan!
Kolla, jag uppdaterar!
Det är inte så lätt att vara aktiv när man inte har någon dator hemma :(
Nu är jag hos mamma, min underbara mamma. Allt hon har gjort för mig under den senaste tiden (och under hela mitt liv förstås), är inte mänskligt.
Hon är en ängel sänd till jorden, för att bli min mamma.
Iaf, mitt liv känns som att det inte är något värt, alla dagar går i rutin, och jag HATAR rutiner.
Samma visa varje dag..
Gå ut med hundarna på morgnarna, äta lite, ge hudarna mat, glo på tv (eventuellt spela), gå ut med hundarna igen, äta lite innan jag vissa dagar ska till dansen (de andra dagarna blir det tv, tv, tv och återigen tv.), sedan åker jag hem (eller till mamma en sväng, som nu, och socialiserar mig lite), sedan hem, gå ut med hundarna, äta, glo på tv, ut med hundar, läsa och till sist sova.
Jag saknar att umgås med mina vänner. Jag känner mig så instängd. Hanna känner samma sak för sin egen del, men när jag frågar om vi ska hitta på något så orkar hon inte.
Jag saknar att kunna träffa mina vänner (eller föredetta som det har blivit :( ) och kunna umgås, men då måste jag hem och ta hundarna emellan och så blir Hanna så uttråkad och frågar när jag kommer hem.
Jag vet inte vad jag ska göra längre. Det är inte Hannas fel, absolut inte, men jag kan faktiskt ibland känna att hon hindrar mig (omedvetet) att få göra saker. Den enda jag verkligen "umgås" med, det är min mamma.
Inte för att jag tycker att det är tråkigt, men jag saknar mina vänner och att bara få vara jag...
Dessutom har mina vänner slutat att höra av sig till mig. Visst, tänker säkert ni, att jag också kan höra av mig. Självklart, men nu är det så att jag inte har pengar på mobilen (och de i princip alla har bara mobil och inget hemnummer), och sedan tycks jag alltid ringa vid fel tillfälle när jag väl kan höra av mig till någon.
Nu när jag är "datafri" så märker jag hur stor social roll datorn spelar. All min kontakt med omvärlden är avklippt.
Jag känner mig så ensamoch bortglömd, och jag känner inte igen mig själv längre.
Den jätteglada, flummiga jag är som bortblåst. Numera känner jag mig mest deppig och grinig, men det kanske inte är så konstigt?
Jaja, vad vet jag..
Jag älskar min mamma, Hanna och mina (föredetta) vänner :(
Det är inte så lätt att vara aktiv när man inte har någon dator hemma :(
Nu är jag hos mamma, min underbara mamma. Allt hon har gjort för mig under den senaste tiden (och under hela mitt liv förstås), är inte mänskligt.
Hon är en ängel sänd till jorden, för att bli min mamma.
Iaf, mitt liv känns som att det inte är något värt, alla dagar går i rutin, och jag HATAR rutiner.
Samma visa varje dag..
Gå ut med hundarna på morgnarna, äta lite, ge hudarna mat, glo på tv (eventuellt spela), gå ut med hundarna igen, äta lite innan jag vissa dagar ska till dansen (de andra dagarna blir det tv, tv, tv och återigen tv.), sedan åker jag hem (eller till mamma en sväng, som nu, och socialiserar mig lite), sedan hem, gå ut med hundarna, äta, glo på tv, ut med hundar, läsa och till sist sova.
Jag saknar att umgås med mina vänner. Jag känner mig så instängd. Hanna känner samma sak för sin egen del, men när jag frågar om vi ska hitta på något så orkar hon inte.
Jag saknar att kunna träffa mina vänner (eller föredetta som det har blivit :( ) och kunna umgås, men då måste jag hem och ta hundarna emellan och så blir Hanna så uttråkad och frågar när jag kommer hem.
Jag vet inte vad jag ska göra längre. Det är inte Hannas fel, absolut inte, men jag kan faktiskt ibland känna att hon hindrar mig (omedvetet) att få göra saker. Den enda jag verkligen "umgås" med, det är min mamma.
Inte för att jag tycker att det är tråkigt, men jag saknar mina vänner och att bara få vara jag...
Dessutom har mina vänner slutat att höra av sig till mig. Visst, tänker säkert ni, att jag också kan höra av mig. Självklart, men nu är det så att jag inte har pengar på mobilen (och de i princip alla har bara mobil och inget hemnummer), och sedan tycks jag alltid ringa vid fel tillfälle när jag väl kan höra av mig till någon.
Nu när jag är "datafri" så märker jag hur stor social roll datorn spelar. All min kontakt med omvärlden är avklippt.
Jag känner mig så ensamoch bortglömd, och jag känner inte igen mig själv längre.
Den jätteglada, flummiga jag är som bortblåst. Numera känner jag mig mest deppig och grinig, men det kanske inte är så konstigt?
Jaja, vad vet jag..
Jag älskar min mamma, Hanna och mina (föredetta) vänner :(